Den legendariske piloten Olle Malmsten var ångermannlänning men växte upp i Skåne och Stockholm. Han utbildade sig till byggnadsingenjör, men kom att arbeta kort tid med det. Han valde i stället flyget. Totalt flög han 74 olika flygplanskonstruktioner och kom att ägna sig åt flyget i över 40 år.
När kriget bröt ut 1939 blev han uttagen till värnpliktig flygförare och 29 januari 1940 ryckte han in vid flygskolan i Ljungbyhed. En lång flygkarriär tog sin början. Efter en kort utbildning på ett par tre timmar senare flög han SK 11, som var ett instrumentflygningsplan. Sedan blev det SK 12, som var huvudflygplanet som all utbildning skedde på. -Det var fina plan. Första gångenjag satt i de tyckte jag att det gick så himla fort. Jag hade ju inget bilkörkort och var inte van vid så höga farter, berättade han i en dokumentär som Luleåfilmaren Kjell Ågren gjorde 2007. Han betonade att hans flygutbildning var 22 timmar och tio minuter.
Sommaren 1940 tog han och hans kamrater examen och han fick Flygvapnets flygarmärke i silver - märkligt nog inte i guld som anses vara brukligt.
Han hamnade så småningom i Göteborg. Eftersom flygflottiljen Säve. F 9, inte var färdigbyggd hamnade Malmstens division på Torslanda.
Kriget var i full gång då Tyskland ockuperat både Norge och Danmark. Gränskränkningarna från tyskarna var vanliga.
I Kjell Ågrans film berättar Olle Malmsten om en dramatisk upplevelse
-Vi hade jaktberedskapsflyg nyåtret 1941. Jag tränade skridskor när jag fick order att genast bege mig till flygfältet. Där fick jag i uppdrag att avvisa två tyska Messerschmidt. Jag fick order att ligga vid Vinga men såg ingenting utan steg över Kattegatt. Plötsligt fick jag motorstopp och försökre nödlanda på danska Läsö. Tyskarna öppnade eld med spårljus. Jag fick då fart på planet igen och fortsatte mot Vinga igen - där jag besköts av svenskt luftvärn. Det hela slutade lyckligt och jag kunde återvända till Torslanda.
Olle Malmsten skrev ingen pappoer om händelsen utan det var först 1982 som han berättade om den.
I 1941 var det vinterutbildning i Luleå med för divisionen där man disponerade Kolbolagets magasin i Norra hamn en (nuvarande Norrbottensteatern). Isen i Norra hamnen fungerade som start- och lamdningsbana.
1942 hemförlovades han. Han började då att flyga med Stockholms flygklubb. Han tog certifikat 1942 och B-certifikat 1943 och började sedan flyga Svensk flygtjänst, som senare blev Swedair. Bolaget skulle börja meed trafikflyg och Olle gick sju månader på navigationssskola och fick därmed ett högre cerftifikat.
Han fick olika flyguppddrag i Europa efter kriget och flög bl.a. överlevande koncentrationslägerfångar från Belsen till bl.a. Prag.
1949 blev han uppsagd från Svensk flygtjänst på grund av minskad verksamhet. Då började han som pilot för Västlandske luftsällskap i Norge och blev sedemera flygchef. Han gjorde många svåra ambulansflygnimgar och kallades flyvene svensken.
I Norge började han flyga det som sedan blev F 21:s ambulansflyg 1951-522.
1956 gick han i pension, men fortsatte att flyga en del. Han var flygledare för Älvsbyns och Luleå-Boden flygklubbar och har utbildat 102 piloter.
1932 började han tävla i skridskor, bl.a. mot Åke Seyffath som tog skridsko OS-guld 10 000 m 1948.
Olle Malmsten och Seuffath tränade det italienska skridskolandslaget 1953. I Luleå var han en entusiastisk eldsjäl när det gällde skridskosporten.
Orientering låg honom varmt om hjärtat och han tävlade upp i hög ålder. Sitt sista DM gjorde han 2003. Källa: NSD.