1827 bränns de första föremålen i flintgods. Servisen var basen i produktionen. De första var helt odekorerade eller handmålade med enkla dekorer. Man hade ca 50 anställda.

1830 lärde man sej av engelsmännen att göra koppartryckta dekorer.

1839 infördes den första ankarstämpeln på porslinet, den som nu återupptagits. Fabriken hade då ca 150 anställda varav flera engelsmän.

1864 presenterades en stor nyhet; ÄKTA BENPORSLIN. Gustavsbergsfabriken var en av de första utanför England som lyckades lära sej den svåra konsten att framställa benporslin och är fortfarande en av ytterst få tillverkare av porslinets vita guld.

1870 började kaffeservisen "Blå Blom" att tillverkas.

1895 anställdes Gunnar G:son Wennerberg som mönstertecknare och konstnärlig ledare. Hans kollektion till den stora Stockholmsutställningen 1897, med skira blommönster inspirerade av den svenska naturen, var något helt nytt. Fabriken som då hade ca 900 anställda elektrifierades. Två av Gunnar Wennerbergs mönster, "Gunnar" och "Mistel", ingår i sortimentet idag.

1990 Runt sekelskiftet började "Allmoge"- mönstret att målas hos Gustavsberg och har sedan förekommit i olika varianter och med olika namn fram till våra dagar, där den fortfarande tillverkas.

1917 på Hemutställningen på Liljevalchs trädde Wilhelm Kåge fram som den konstnärlige ledaren på Gustavsbergs Fabriker.

1937 såldes familjeföretaget av familjen Odelberg till Koopertiva Förbundet.

1939 startade tillverkningen av sanitetsporslin och några år senare även plastprodukter och 1948 tillverkning av emaljerade badkar.

1949 efterträdde Stig Lindberg Wilhelm Kåge som konstnärlig ledare. På 1950-talet fick fomgivarna sitt genombrott i de svenska hemmen.

1955 Den stora Hemutställningen H55 i Hälsingborg, blev decenniets höjdpunkt. Där presenterades Sig Lindbergs "Spisa Ribb" tillsammans med det flamsäkra "Terrma"-godset.

Under 50- och 60-talen satsades alltmer på formgivning och kvalitet och nya unga formgivare anställdes: Karin Björquist, Lisa Larson, Britt-Louise Sundell, Margareta Hennix, Paul Hoff m.fl.

1957 firade porslinsfabriken 150 år, nu med 400 anställda.

1987 sålde KF hushållsporslinsfabriken till finska Wärtsilä, som redan ägde Rörstrandsfabriken i Lidköping och Arabia.

1991 gjordes en stor satsning för svensk konstindustri inför Nobelprisets 90-årsjubileum och en ny festservis, "Nobel"-servisen, togs fram med Karin Björquist som formgivare. Samma år såldes porslinstillverkningen till finska Hackman.

1994 lämnade Hackman Gustavsberg varvid Värmdö Kommun ställde upp med ett kommunägt bolag och ett samarbete startade med Konstfack och professor Signe Persson-Melin. Skålserien "Relief" togs fram.

1996 under senhösten överläts produktionen i det kommunägda bolaget och lämnade plats för det personalägda HPF (HushållsPorslinsFabriken) i Gustavbergs AB.

1997 introducerades "Natur"-servisen med ljusa, färgade, transparenta glasyrer på benporslin. Vid Höst-Formex erhöll Siv Juhlin och Stina Sjöström det stora Formex Fomidable designpris för servisen.

1998 startade ett samarbete med professor Ingegerd Råman. För den första produkten Burk/Kruka med lock i stengods erhölls Utmärkt Svensk Form 1998.

1999 utvidgades samarbetet med Ingegerd Råman och miniservisen "Domino" utvecklades, son fick Utmärkt Svensk Form 1999.

2000 blev HPF åter designbelönad. Denna gång med Formex Designpris 2000 för Maria Johanssons spröda skål "O-balans".

2003 fick Gustavsberg återigen mottaga Formex Designpris 2003 för Margareta Hennix ugnseldfasta serie "Format".

2004 återupptogs dekoren Ribb av Stig Lindberg.

Källa: www.gustavsbergsporslinsfabrik.se